På föreläsningen med Annette Granlund och Petra Holmgren tidigare denna månad, visades praktexempel på asiatiska textilier ur Östasiatiska museets samlingar! I en snabb kavalkad av plagg med silke och guld-broderier lyckades jag fånga några detaljer på bild. Nu på lördag och söndag har jag workshops i broderi på museet och då provar vi att brodera med silke och guld-silvertråd med inspiration från museets utställning.
Nedan detaljer av broderier från Kina och Japan.
(en härligt lyxig kontrast till vardagens lappa-och laga projekt...)
SILKESBRODERI
Asiatiska broderier är ofta utförda i silke och guld på siden. Silke har alltid varit dyrbart och haft hög status, i synnerhet i kombination med guldtrådar. Ingenstans var detta tydligare än vid det kinesiska hovet i Kina, där rikt broderade dräkter bars av kejsaren och andra höga ämbetsmän. Broderiet har använts inte bara som dekoration utan också som ett symbolspråk. Drakar utgjorde huvudmotiv, med mönster av vågor och moln vid fåll och på ärmar och manchetter. Blommor, fåglar, mystiska djur och gudomligheter får representera egenskaper, årstider, och religiösa föreställningar. Persikor och blomsterslingor broderades på bröllopskläder där granatäpplet önskade fruktsamhet och lotusblomman betecknade renhet. Också färgerna hade ett symboliskt innehåll, gult var till exempel förbehållet den kejserliga familjen.
SIDEN OCH SILKE I SVERIGE
Konsten att tillverka silke uppfanns av kineserna för över 5000 år sedan, men exakt hur det dyrbara materialet först nådde Europa är okänt. Man vet att det i England under 900-talet fanns många brodörer som arbetade med silke, både i klostren och utanför och att dessa arbeten exporterades över hela Europa. De äldsta bevarade silkesbroderier i Sverige är också klosterarbeten och nästan uteslutande kyrkotextilier. Motiv och symbolik är religiösa och avbildar helgon och profeter utförda i stjälksöm, klyvsöm, i kombination med pärl- och metallbroderier i läggsöm.
Dyrbara silkesbroderier utfördes inte bara för kyrkligt bruk utan har genom hela historien varit en status-symbol i de rikas klädedräkt. Hovdräkter i början av 1700-talet hade vida kjolar som hölls utspända med ringar och valben och långa släp, vilket erbjöd idealiska ytor att visa upp stora konstfärdiga silkesbroderier. Ofta blommönstrade med girlander eller spiralornament och metalltrådar i silver. Blommorna, bladen och
de slingrande stjälkarna är sydda i schattersöm, stjälksöm, klyvsöm och plattsöm.
Siden och silke hittade till Sverige tidigt, men det först när Ostindiska kompanier på 1700-talet importerade lyxen från östern som det fick större genomslag. Vi kan se infuenserna på svensk broderikonst, från högre stånd till ned allmogen, även om broderimaterialen då är lin, bomull och ull.
Asiatiska broderier är ofta utförda i silke och guld på siden. Silke har alltid varit dyrbart och haft hög status, i synnerhet i kombination med guldtrådar. Ingenstans var detta tydligare än vid det kinesiska hovet i Kina, där rikt broderade dräkter bars av kejsaren och andra höga ämbetsmän. Broderiet har använts inte bara som dekoration utan också som ett symbolspråk. Drakar utgjorde huvudmotiv, med mönster av vågor och moln vid fåll och på ärmar och manchetter. Blommor, fåglar, mystiska djur och gudomligheter får representera egenskaper, årstider, och religiösa föreställningar. Persikor och blomsterslingor broderades på bröllopskläder där granatäpplet önskade fruktsamhet och lotusblomman betecknade renhet. Också färgerna hade ett symboliskt innehåll, gult var till exempel förbehållet den kejserliga familjen.
SIDEN OCH SILKE I SVERIGE
Konsten att tillverka silke uppfanns av kineserna för över 5000 år sedan, men exakt hur det dyrbara materialet först nådde Europa är okänt. Man vet att det i England under 900-talet fanns många brodörer som arbetade med silke, både i klostren och utanför och att dessa arbeten exporterades över hela Europa. De äldsta bevarade silkesbroderier i Sverige är också klosterarbeten och nästan uteslutande kyrkotextilier. Motiv och symbolik är religiösa och avbildar helgon och profeter utförda i stjälksöm, klyvsöm, i kombination med pärl- och metallbroderier i läggsöm.
Dyrbara silkesbroderier utfördes inte bara för kyrkligt bruk utan har genom hela historien varit en status-symbol i de rikas klädedräkt. Hovdräkter i början av 1700-talet hade vida kjolar som hölls utspända med ringar och valben och långa släp, vilket erbjöd idealiska ytor att visa upp stora konstfärdiga silkesbroderier. Ofta blommönstrade med girlander eller spiralornament och metalltrådar i silver. Blommorna, bladen och
de slingrande stjälkarna är sydda i schattersöm, stjälksöm, klyvsöm och plattsöm.
Siden och silke hittade till Sverige tidigt, men det först när Ostindiska kompanier på 1700-talet importerade lyxen från östern som det fick större genomslag. Vi kan se infuenserna på svensk broderikonst, från högre stånd till ned allmogen, även om broderimaterialen då är lin, bomull och ull.
Så fint, man kan knappt tro att det är gjort av människor. Men de som sytt detta har då mer tålamod än jag... :-)
SvaraRaderahej! Ja, det är ofattbart. Vissa av broderierna som ställs ut på museet är också fyllda med så små med täta stygn att man behöver förstoringsglas för att överhuvudtaget se vilka stygn som använts. Man kan också konstatera att utöver tålamod och god syns krävs silkeslena händer- inför en kommande trädgårdssäsong går sysslorna inte att kombinera...
SvaraRadera