Almgrens sidenväveri och museum

Att brodera med silkegarn på sidenbrokad och att vara styrelsemedlem. På detta är jag nybörjare. 

I våras fick jag det för mig ärofyllda uppdraget att ta plats i styrelsen för Almgren sidenväveri och museum. Den pågående pandemin har tyvärr satt kämpar i hjulen för att träffas, än mindre besöka museet. I augusti öppnade museet igen och tillsammans med Katarina Brieditis är jag på plats för ett Studio Brieditis & Evans arbete- Slipsfabriken.

Museet har också en butik och där saluförs bl a en vacker sidenjaquard och ett tre-trådigt silkegarn jag aldrig provat. Det måste man väl om man sitter i styrelsen! Och vad kan jag säga? Det är fantastiskt att brodera med silke (om man har silkeslena händer).

Är du nyfiken på att prova säljs bitar om 20x20 cm i grönt eller blått och ett urval färger av garnet i butiken. Perfekt att träna på eftersom mönstret redan finns i tyget. Schattersöm, kedjestygn, franska knutar, ja det finns många stygn som går att fylla ytor med!

Spets Pop-up på HV Laboratorium

Jag hade i augusti min första broderipraktikant, Max Willebrand Westin. Det gav mig tillfälle att ta tag i ett par broderiprojekt och slå några flugor i en smäll! Arkivstudier, dokumentation och materialsök för att lära mig mer men också fördjupning inför en kommande kurs på HV. Det här läsåret på HV skall ha en hel helg med temat genombrutna sömmar, alltså utgå från sydda spetsar, så passade det jättebra att få assistans.  

För ett par år sedan fick jag även låna en spetsmönstersamling av Gunilla Mattsson (en annan textil-kunskaps-samlare som har sitt eget projekt) som vet att jag är intresserad av spetssöm. Den mappen fick jag nu också tillfälle att gå igenom med ett par yngre ögon.

HV har ett digert arkiv av äldre textilier som används som studiematieral. Max och jag har sökt på tyllbroderi och spetssöm i HVs vita hav. Vi har fotodokumenterat och lärt oss ganska snabbt att se skillnad på olika sorter spets från sent 1700-tal där man även sydde tyllbottnarna till 1900-talets maskinsydda varianter. VI hittade också en Moster Evas samling där de två spetsarna nedan kommer ifrån. 

Nr. 11 Point d'Alencon tybroderade bårder. Förmodlingen importerade från Frankrike på sent 1700-tal. Den maskingjorda tyllen gjorde inte sitt intåg förrän ca: 1818. 

Jag utgår från vad mina egna händer kan och måste erkänna mig slagen med hästlängder, mästarbrodös som jag är... Hur är det ens möjligt att mänskliga händer kunde göra detta? Kan någon nuförtiden?

Vi gavs också tillfälle att göra en liten 4-dagars pop-up i HV textils Laboratorium. Där visade vi ett urval äldre spetsar och spetsmönster. 

Max arbetade med sina tolkningar av spets och jag tog vid där jag slutade med den stora tyllbroderade världskartan och vattentemat. Projektet Outforskat vatten fortsätter. Mera prover... för det är tydligt att jag behöver träna!

Hibiskusen

Jag broderar inte blommor eller mycket mönster/färg (men så broderar jag inte korsstygn heller). Båda är en sanning med modifikation.

Ibland trillar jag ur mitt tillstånd av att skapa monokrom struktur. Den naturgrå och naturligt vita ullen kommer med modersmjölken men jag dras till guld och glitter. Nu tydligen också blommor.

Surfshortsen var ett sätt att träna på färg utan att göra ett eget mönster och jag upptäckte att det var något med hibiskusmotivet som attraherade även om jag inte själv skulle bära varken mönstrat eller färgglatt. 

Så blev det av någon anledning en Alohaskjorta i tyllbroderi och applikationsteknik och jag hade en mottagare annan än mig själv. Mönstret och modellen är en helt vanlig massproducerad Hawaiiskjorta. 

Hawaii- eller Alohaskjortan är från början en arbetarskjorta, gjord av och för plantagearbetare som kom från länder som Kina, Japan, Portugal och Filippinerna. På 1930-talet dök det upp skjortor av överblivet kimonotyg och smart affärsman sydde upp många och saluförde dem som Aloha shirts. Skjortorna blev poppis bland Amerikanska soldater stationerade på Hawaii och Polynesien och efter andra världskriget ökade turismen och Hawaii blev ett populärt resmål. 

Så tog Aloha- eller Hawaiiskjortan steget från att vara en praktisk arbetarskjorta till souvenir och symbol för ledighet. Jag förstår att det även för mig står för längtan till andra hemtama platser, varmare än Norrlands kyliga inland. 

Hibiskusen plockar jag nu ur skjortan och har börjat prova varianter av den i spetssöm. Även i ull.

Opposites attract. Wanderlust. Får vart det leder. Men nu är sommarlovet över för denna gång. 

Hattarakukka (molnblomma) av Aino-Maija Metsola för Marimekko i bakgrunden

Aloha broderier

Aloha! Äntligen levererat ett fång blomster till min syster! Sommaren 2020 bjuder inga resor till exotiskt land, nej inte ens något land så firandet blev som många gånger förr i Norrlands inland. Inte en våg i sikte.

Men vore det inte för utsikten på denna bild kunde det lika gärna ha varit från en balkong på Zanzibar!

Alhoa skjortan påbörjades för så länge sedan som maj 2014 enligt instagram (dagboken). Tänkt som ett semesterbroderi, superlätt att ta med sig även på resa. Det visade sig inte lika lätta att brodera varsom helst- bra bord och belysning saknades ofta. 

När vi var på andra sidan jordklotet köpte jag istället ett par secondhandshort som jag började färglägga i schattersöm. Några semestrar senare blev de klara och fick vara med i Häftet Ändra som jag och Katarina Brieditis gjorde för Hemslöjdens Förlag. De är ett exempel på hur man kan ändra ett plagg genom att färglägga med broderi och att man inte måste hitta på egna mönster som fantasin tryter.

Foto: Karin Björkqvist

Så kom sommaren 2019 och min syster skulle fylla jämna 40 bast. Nu skulle skjortan bli klar lagom till hennes födelsedag. Men tiden är inte alltid ens vän...så överlämnandet uppskjutet även om jag broderade i hennes sällskap vid den fantastiska Kantabriska kusten.

Nästa ledighet julen 2019 skulle bli nästa tillfälle att göra klart men istället kom en bruten handled i vägen... Såklart går det att brodera även på gipsad hand. Först klädd med gamla ylletröjor i intarsia direkt på gipset. Bra övning i att släppa kontroll över stygnens perfektion.

Nåväl, så kom 2020 med mer tid att sitta hemma och sista dagen på Andreas, som min syster heter, fyrtionde år blev den klar! Fin om jag får säga det själv och den passar henne så bra. Blommorna på den transparenta ytan smälter ihop med hennes tatueringar. Så, Aloha Surfs Up nästa år för henne hoppas jag!

Här lite detaljbilder: