Märkningar av två enögda damer

Min farmor hade ett glasöga, som hon till vår (när vi var barn) skräckblandad förtjusning, ibland tog ut för att rengöra.

Hon var inte en handarbetande dam men att hon fick för sig att märka handdukarna när hon var närmare 80 och synen sviktade även på det andra ögat!

Min mamma är nu också enögd... nu har detta varken med farmor eller haddukarna att göra men blev en liten historia.

Jag tycker mycket om de här handdukarna, mammas fina rödvita med hennes initialer som ogift från 50-talet och farmors färgglada från 80-talet.
Den ena strävar efter att vara perfekt men det är svårt. Den andra bryr sig inte alls.
Båda skeva och fria på sitt vis- imperfektionens estetik som är så tilltalande.