Fortsätter på temat korsstygn…Jag som inte är så lockad av att brodera korsstygn, ser mig som stygnskvättare mer än stygnräknare (tack Asta Levinsson för den kategoriseringen av brodöser).
Ändå, har man sytt ett kryss är det omöjligt att inte sy ett till och ett till…och det finns många som arbetar med korsstygn på ett friare sätt, rent dekorativt eller med budskap, och blir utmanade av att försöka bryta upp det, hitta nya uttryck. Se tidigare inlägg under etiketterna korsstygn.
I veckan var det sportlov hos mamma. Tur är väl att hon sparar alla alster, rensar och möblerar om så att saker kommer upp till ytan emellanåt. Roligt återseende.
I mitten av 1990-talet utbildade jag mig till Hemslöldskonsulent, när utbildningen låg på HV Skola.
Två fantastiska år som avslutades med ett fördjupningsarbete. Graffiti i stadsbilden diskuterades ofta i medier och jag såg en koppling till broderi och märkningar det var bara färgsättningen som var annorlunda. Men färgstark graffiti har å andra sidan mycket gemensamt med folkkonst i fullfärg.
Här är mina märkdukar i korsstygn. Strikt på rad över stramalj på vit botten, lite friare utan att räkna trådar så noggrant på orange botten och slutligen på rosa botten med stygnen huller om buller för att fylla en yta.
Ett alfabet som sedan kan användas med andra stygn, till
texter, kläder mm. Ja, så har stygnet korsat mellan trend och tradition i några hundra år och lär fortsätta att göra så. Tror vi har en ny generation brodöser som inte ser stygnet som lika belastat som min mammas generation, de som var tvungna att märka sina gympapåsar enligt strikta regler!
(Jag provade även att sälja dem som handduksmaterialsats över räknade stygn på DesignTorget, som var nytt då, men kan inte påstå att de var en försäljningssuccé…)