måndag 31 augusti 2020

Spets Pop-up på HV Laboratorium

Jag hade i augusti min första broderipraktikant, Max Willebrand Westin. Det gav mig tillfälle att ta tag i ett par broderiprojekt och slå några flugor i en smäll! Arkivstudier, dokumentation och materialsök för att lära mig mer men också fördjupning inför en kommande kurs på HV. Det här läsåret på HV skall ha en hel helg med temat genombrutna sömmar, alltså utgå från sydda spetsar, så passade det jättebra att få assistans.  

För ett par år sedan fick jag även låna en spetsmönstersamling av Gunilla Mattsson (en annan textil-kunskaps-samlare som har sitt eget projekt) som vet att jag är intresserad av spetssöm. Den mappen fick jag nu också tillfälle att gå igenom med ett par yngre ögon.


HV har ett digert arkiv av äldre textilier som används som studiematieral. Max och jag har sökt på tyllbroderi och spetssöm i HVs vita hav. Vi har fotodokumenterat och lärt oss ganska snabbt att se skillnad på olika sorter spets från sent 1700-tal där man även sydde tyllbottnarna till 1900-talets maskinsydda varianter. VI hittade också en Moster Evas samling där de två spetsarna nedan kommer ifrån. 

Nr. 11 Point d'Alencon tybroderade bårder. Förmodlingen importerade från Frankrike på sent 1700-tal. Den maskingjorda tyllen gjorde inte sitt intåg förrän ca: 1818. 











































Jag utgår från vad mina egna händer kan och måste erkänna mig slagen med hästlängder, mästarbrodös som jag är... Hur är det ens möjligt att mänskliga händer kunde göra detta? Kan någon nuförtiden?

Vi gavs också tillfälle att göra en liten 4-dagars pop-up i HV textils Laboratorium. Där visade vi ett urval äldre spetsar och spetsmönster. 

Max arbetade med sina tolkningar av spets och jag tog vid där jag slutade med den stora tyllbroderade världskartan och vattentemat. Projektet Outforskat vatten fortsätter. Mera prover... för det är tydligt att jag behöver träna!


lördag 22 augusti 2020

Hibiskusen

Jag broderar inte blommor eller mycket mönster/färg (men så broderar jag inte korsstygn heller). Båda är en sanning med modifikation.

Ibland trillar jag ur mitt tillstånd av att skapa monokrom struktur. Den naturgrå och naturligt vita ullen kommer med modersmjölken men jag dras till guld och glitter. Nu tydligen också blommor.

Surfshortsen var ett sätt att träna på färg utan att göra ett eget mönster och jag upptäckte att det var något med hibiskusmotivet som attraherade även om jag inte själv skulle bära varken mönstrat eller färgglatt. 

Så blev det av någon anledning en Alohaskjorta i tyllbroderi och applikationsteknik och jag hade en mottagare annan än mig själv. Mönstret och modellen är en helt vanlig massproducerad Hawaiiskjorta. 

Hawaii- eller Alohaskjortan är från början en arbetarskjorta, gjord av och för plantagearbetare som kom från länder som Kina, Japan, Portugal och Filippinerna. På 1930-talet dök det upp skjortor av överblivet kimonotyg och smart affärsman sydde upp många och saluförde dem som Aloha shirts. Skjortorna blev poppis bland Amerikanska soldater stationerade på Hawaii och Polynesien och efter andra världskriget ökade turismen och Hawaii blev ett populärt resmål. 

Så tog Aloha- eller Hawaiiskjortan steget från att vara en praktisk arbetarskjorta till souvenir och symbol för ledighet. Jag förstår att det även för mig står för längtan till andra hemtama platser, varmare än Norrlands kyliga inland. 

Hibiskusen plockar jag nu ur skjortan och har börjat prova varianter av den i spetssöm. Även i ull.

Opposites attract. Wanderlust. Får vart det leder. Men nu är sommarlovet över för denna gång. 

Hattarakukka (molnblomma) av Aino-Maija Metsola för Marimekko i bakgrunden