Konststoppning är yrkesmässig lagning av färdiga plagg eller vävnader som avser att så nära som möjligt ansluta sig till vävnadens material och struktur.
Under två år praktiserade jag som konservatorsassisent på ateljén Libraria Konsthanverk och jag hade tänkt bli textilkonservator men snubblade på tröskeln- man måste läsa kemi… Min handledare var Gunnel Berggrén och hon lärde mig otroligt mycket om vård av konsttextilier i bruk, konservering av museiföremål och att renovera lagom. Att så konstfärdigt som möjligt och utan att överarbeta förhindra att textilen bryts ned ytterligare. Jag arbetade sedan kvar i två år till i ateljén och skattar åren då jag fick komma historiska textilier extremt nära. Jag lärde mig också att inte ens de mest exklusiva textiler är perfekta…man har i alla tider fått lösa problem i produktion. Saker händer och det fantastiska med textil och hantverk och den långsamma processen är att allt går att fixa!
Igår slank jag in på nyöppnade DAYbutiken i Stockholm och trillade på denna 'kimono' top och fick en flashback till konservatorstiderna! Ett vackert tyg i sidenbrokad där de slita ytorna och de ihoplappade bitarna är ett dekorativt element. Vissa ytor hade helt blottade varptrådar som man ville sy ned så att de inte skulle brista. Helt tydligt hade detta varit ett praktfullt tyg med starka färger som jag hade veta se. Nu var det istället ett tryckt tyg…men vad det satte igång fantasin! Roligt. Och vackert.
Även i traditionen att lappa och laga handlar det om att det ska vara så osynligt som möjligt, inte visa att plagget är sekunda.
Nu är vi i en period när vi köper och slänger alltför mycket kläder och vi behöver lära oss att ta hand om och förlänga livet på våra kläder igen.
En fläck eller reva behöver inte betyda att plagget är förbruka. Det är slitna jeans ett utmärkt exempel på och varför inte utöka det till hela garderoben?
Man kan lappa och laga konstfärdigt också, utnyttja tillfället att brodera och dekorera. Det tänkte jag ägna några kommande inlägg åt.
